Välkommen  Att bli fri..

   
   

     

Vem är du - Egentligen?


Tänk om du Alltid automatiskt var snäll och kärleksfull mot dig själv,
i Alla situationer i livet!
Att du Alltid naturligt, automatiskt talade uppmuntrande och vänligt till dig, och lät dig känna de sköna känslorna i dig, av att få tänka och tala varmt och positivt om dig själv och andra.

Men, ytterst få av oss är det, och gör så - varför?

Redan från första stund i våra liv har vi både blivit formade/präglade till de vi så intuitivt kände av att vi behövde/måste vara, för att få uppleva närhet, värme, kärlek, tillhörighet, gemenskap.. ja, allt det som var livsviktigt för oss att få som riktigt små.

Och även,
mer eller mindre behövt glömma/förtränga/hålla tillbaka.. ja, faktiskt så starka ord som förvägras.. att upptäcka/uppleva de vi Verkligen ÄR - vårt genuina Jag.

Samt även också behövt förvillas till att tro på att vi ÄR de vi behövde vara och formas till, då som små barn.
Pga denna starka, tidiga, mycket djupt liggande prägling, har vi hela livet automatiskt, fortsatt att identifiera oss med, agera och reagera utifrån, och tro på, att vi är ett jag/en person, som faktiskt inte alls är vårt Eget autentiska, spontana, naturliga, SANNA Jag!


Inte konstigt att vi nu kan uppleva all möjlig kaos inom oss.
Allt från diffust kännbara, till desperat ångestfyllda, inre stressupplevelser - som visar sig som alla dessa olika smärtsamma, jobbiga, rädda, ledsna, arga, och även många gånger också kritiska och riktigt dömande tankar, påståenden, slutsatser, beteenden, känslor, reaktioner mm, om oss själv och andra - samt även alla våra olika sjukdomar.


Vi formades/förvirrades/präglades till vår identitet och jagupplevelse/jagbild.
Och också präglades till att se världen, och allt som är, utifrån perspektivet från den/de som präglade oss. Den/de som också en gång i tiden blivit lika präglade osv...

Präglandet blev till Sanningar!
De "sanningar" om ALLT som handlar om att vara jag, vad det innebär att vara en människa.. förmågor, begränsningar osv.
Alla deassa "faktiska sanningar" som vi är övertygade om bara Är sanna.
Också olika "sanningar" om det som omger oss, och som vi är del av.

Sanningar som ligger som djupa djupa övertygelser längst inne i oss.. många av dem väl fördolda.. och som vi agerar och reagerar utifrån hela tiden.
Sanningar/övertygelser som du är så van vid att behöva tro att de handlar om Dig, eftersom de finns i dig.
Du känner ju av reaktionerna och känslorna i Din kropp, och tankarna tänks ju i Ditt huvud, så du är övertygad om att det är dina egna.. men ALLT som innehåller någon form av inre stress, sorgsenhet, negativitet, käslor av att något är svårt, jobbigt, orättvist, rädslor, ilskor, förtvivlan, irritation, ett stort behov av att få "framhäva" sig själv, avundsjuka, svartsjuka,  mm mm, är i grund och botten endast präglingar ! och härstammar Inte från ditt genuina jag!
T ex tankar som ”jag är rädd”, ”jag är sjuk/mår dåligt”, ”jag behöver jobba på självkänslan”, "det blev fel”, ”(hjälp)jag klarar inte detta”, ”jag blir så arg när..”, ”jag borde”, ”det är inte lönt”, ”så orättvist” osv osv.

ALLA tankar som får dig att känna känslor av t ex maktlöshet, irritation, sorg, ensamhet mm mm är sanna och behövs, endast så länge du
inte blivit medveten om hur, och var allt startade, och vad allt egentligen handlar om..
inte än är medveten om ditt genuina Riktiga jag, och hur du ska kunna släppa präglingen.

Formandet om hur vi behöver vara, tänka, tro, känna, reagera mm sker i så tidig ålder (foster- och bebistiden, som du kan läsa mer om under den fliken), och leder till att vi utifrån det på olika sätt sen automatiskt befäster och får bekräftat det upp genom åren.
T ex reagerar man kanske automatiskt med ilska om någon höjer rösten åt en, eller märker att man i nära relationer gång på gång känner sig just dessa negativt klingande ord som förnedrad, mindre värd, avvisad, överkörd osv.

Vi har ju också levt, och lever i ett del av världen, ett samhälle, en kultur, med vissa normer, synsätt, övertygelser/"sanningar" mm.
Vi har helt enkelt inte haft möjlighet att få bli medvetna om något annat än det gamla invanda.

Men.. någonstans inom oss anar, eller kanske även Vet vi tydligare och tydligare via våra känslor och reaktioner, att mycket av detta inte tillhör den Riktiga sanningen om t ex de vi Verkligen är.
Därför att det inte känns skönt och bra i oss!

På något sätt vet vi djupt i oss vem/vad vi hade varit, känt, upplevt, kunnat skapa Om vi bara inte genom rädslor/stress/förvirring mm
(som ju just visar sig som negativa tankar/tolkningar, känslor av sorg, tomhet, förvirring, maktlöshet, hjärtklappning, illamående, energilöshet, självskadebeteende..även här då t ex rökning, alkoholkonsumtion-utöver det enbart njutbara, sjukdomar mm mm)
hade hindrats från att vara vårt naturligt lyckliga tillstånd..
hindrats från att vara vårt naturliga glada, lugna, fria jag -
för det är det som blir konsekvensen av denna djupt liggande pågående barndomsprägling..just att vi hindras!

Tex "Om jag inte hade varit rädd, DÅ hade jag.."

Det är detta Allt handlar om!
Detta, från vår mycket tidiga barndom (och fosterstadie) "inprogrammerade", att "måsta"/behöva hålla sig tillbaka", som gör att vi automatiskt, omedvetet ser till så vi inte är oss själva - vilket är ren frihet, friskhet, lycka, frid, glädje, tillit och spontanitet.
Detta underliggande mönster att behöva hindra oss från att vara oss själva, visar sig också som att vi nu i vuxen ålder t ex hindrar oss från att låta oss fullt ut få uppleva den ljuvligaste närheten i relationer - närhet utan det minsta tillstymmelse av stress, rädsla, svartsjuka mm.

Det vi önskar, är det vi Egentligen faktiskt Hade känt och upplevt, gjort och tänkt, om vi inte hade formats/anpassats om i så tidig ålder till de vi behövde bli/vara.

Men, det är alls inte försent att få börja uppleva att vara dig själv.. tvärtom, och det finns en övergripande, djupt kärleksfull anledning till att det har tagit den tid det tagit.. och svaret till det har du inom dig själv.

Tänk dig att du automatiskt, som något självklart, hade kunnat känna dig lugn, tillåtit dig vara snäll, förstående och kärleksfull mot dig själv (och som en följd av det också sett alla andra i din närhet och omvärld ur detta förstående perspektiv) i Alla situationer! Automatiskt tillåtit dig tänka de upplyftande, positiva, energifyllda tankarna som något helt naturligt. Bara varit i glädjen och tilliten, och sett det du gör och är med om ur en mer avslappnad, nyfiken, förtröstansfull synvinkel. 

Detta kan låta som en fantasi, eller att det kanske gäller för vissa andra, men "inte för Mig!"
Men de som upplevt detta, om än bara för kortare stunder i början, Vet att det Är verkligt, fullt realistiskt att få vara med om - och det gör ingenting att man inte når hela vägen pang på direkten.. själva vägen är så spännande och omtänksam, stark och levande att vara på.

Allt, från den minsta lilla antydan av stress inom oss, till de hemskaste ångesttillstånd och/eller olika sjukdomssymptom, rädda, förtvivlade tankar och slutsatser mm, tillhör till hundra procent enbart den "form/identitet vi behövt stöpas i" en gång i tiden.
Oavsett situation i nuet!
Det tillhör personen/upplevelseidentiteten/jaget vi har behövt bli och anpassa oss som, under de omständigheter som rådde tidigt i våra liv.
Alla våra reaktioner, sätt att tänka, slutsatser osv som inte känns sköna, lugnande, glädjande mm i oss, är sprugna ur, och tillhör den vi har behövt bli - inte den vi Verkligen är!


Under allt det vi har behövt bli ligger vårt riktiga jag väntande på att få slå ut i full blom.. väntande på att få börja leva och upplevas. Ditt sanna jag känner du som din genuina glädje, kraft, fridfullhet, klarhet, inre vetskap om saker och ting mm mm.

Alla vänliga, befriande, tröstande, positiva, klarsynta tankar och känslor, och alla friska, sköna kroppstillstånd är komna från den du verkligen är.. medan Alla de ledsna, arga, förvirrade, destruktiva, negativa tankarna och känslorna, och även sjukdomar! hör ihop med den du har behövt formas till. 

Det är verkligen som att vi har två olika "personer" inom oss - det Riktiga jaget.. och den vi har behövt bli. Och alla har vi inom oss en djup längtan efter upplevelsen av att "få må bra", "få vara hel", "få komma hem", "få vara mig själv" el likn.

Fråga dig gärna, och låt dig omtänksamt observera el känna efter, när du sitter för dig själv, vad som hade varit det allra, allra skönaste att uppleva, Om du hade kunnat/fått välja själv, helt fritt, i en situation där du märker du automatiskt brukar bli arg, rädd, ledsen, osäker.
Vad skulle du önska att få känna el tänka, i stället för det arga el förtvivlade?
Vad skulle vara allra snällaste att säga till dig själv, och det mest upplyftande?

Bry dig inte om tankar som kanske säger att:
"Det är inte lönt, det går ju inte att bara välja sådär när det är så starkt"
eller:
"Men jag har Rätt att känna ilska"
eller:
"Jag kan ju inte hjälpa att jag har drabbats av denna sjukdomen".


OM du verkligen skulle kunna välja helt Fritt, vad skulle du välja då?
Och detta handlar inte om att behöva trycka undan några känslor, eller förneka en sjukdom - utan tänk om du inte hade behövt känna/uppleva dem/den/det överhuvudtaget!

Här finns ett tillfälle att se vilka tankar/övertygelser som dyker upp, t ex kanske:
"Detta är ju ändå bara trams och fantasier"
eller:
"Men så fungerar det tyvärr Inte.. det Går inte!!"

De flesta av oss är sedan massor av generationer tillbaka, på ett djupt liggande plan övertygade om, och också då pga de övertygelserna lever utifrån, skapar och bekräftar, (som i ett ekorrhjul) alla dessa möjliga olika automatiska "sanningar" om vad det är att vara människa, vad man kan el inte kan göra, klara att ändra på, förhindra mm mm.
Sanningar som:
"Det bara ÄR så.. inte mycket att göra åt".
Men hur märkligt det kanske än kan låta just nu, så är dessa inpräglade sanningar sanna bara så länge som vi inte vet och upplevt något annat.. sanna bara så länge som vi TROR på dem!!  

När vi börjar komma i kontakt med de vi Egentligen är, kommer vi mer och mer att veta och förstå att/hur vi genom dessa "inpräglade" övertygelser förminskat/förminskar och begränsat/begränsar oss och våra liv.                 

                            *

Du är så oändligt mycket mer än det du har upplevt och tror!
Vi alla är det.

Allt du/vi gör finns det på ett djupare plan (el högre, hur vi vill se det) en mycket kärleksfull anledning till...

Detta kommer jag att utveckla och förklara vad jag menar mer om snart..

 

 

 

"De allra skönaste tankarna
är de som innehåller sanningen.
Låt dig upptäcka dem
och sedan, av hela ditt hjärta,
tryggt överlämna dig åt dem"

          *

Detta blir verklighet allteftersom, hur omöjligt "tryggt överlämna" än kan verka i början.